Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
betsbroder, hvilken med saktmod, men vishet
kunde leda hans stapplande steg på den nya,
ansvarsfulla bana, han stod färdig alt beträda! Men denna
förhoppning gick opp i rök, då Domkapitlet
missi-verade honom till biträde åt Prosten Brummer i
Morklanda. Denne man var känd för sitt stolla
uppförande mot sina Adjunkter och platsen hos honom
ansågs för en straffstation. Emellertid fogade
Adolphson sig med undergifvenhet i sitt Öde, och afreste
från stiftsstaden väl ej med glädje, men frid i
hjertat. Som det var i November månad, voro
vägarne ytterst svåra; och Adolphson, som ämnat vara
framme på thorsdagen, hann ej förrän sent på
fredagsaftonen till den anvista platsen.
Emellertid satt Prosten Brummer i sin kammare
och brummade öfver Adjunktens dröjsmål. Hans
förra biträde hade rest i början på veckan, och
kom ej det nu för honom utsedda till söndagen, så
måste han sjelf predika. Detta hade ej på länge
inträffat; och som hans håg starkt lutade åt det
verldsliga, kände han ingen kallelse att träda opp
på predikstolen. Intet under då, att han
ondgjordes öfver Adjunktens "sölaktighet," Thorsdagen gick
till ända, utan att den väntade hördes af: fredagen
dagades — men hann att mörkna, och ändå ingen
Adjunkt. Då blef Prostfar alldeles förgrymmad: i
vredesmode gick han ner till mor — en hjertans
beskedlig gumma — och började uttömma sin vre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
