Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af dem en odelad uppmärksamhet. Hade de fatt
höra den Gudsmannen efter hans fullständiga
omvändelse, så torde deras ögon och öron varit lagom
öppna. En sak hade likväl Adolphson vunnit
genom sin predikan — uppmärksamhet: och denna
är ofta förbättringens moder. — Prosten, som ock
var i kyrkan, kunde ej rätt förlika sig med
Adjunktens nitälskan, ehuru han sjelf, då han en gång om
året uppträdde, var en väldig lagpredikant —dock
på annat sätt. Detta visste ock församlingsboarne
rätt väl, och gjorde derför på samma sätt som
skjutshästen, hvilken, liksom efter en tyst
Öfverenskommelse med skjutspojken, ej springer fortare
för det att denne hojtar och skriker. Nu hade de
fått en annan skrikhals, sade de, men tänkte ej
låta det bekomma sig mera.
På vägen från kyrkan, som blott låg ett par
stenkast från Prostgården, funderade Prosten öfver den
examen casus han tänkte anställa med Adjunkten.
Denne infann sig vid middagsbordet, fullkomligt
okunnig om den hotande stormen. Då upplät
Prosten sin röst: "Magistern kan väl behöfva en
kyrk-sup efter det myckna åbäkandet?" "Nej, jag tackar,"
svarade denne, "jag super ej." — "Super ej? ja så.
Magistern är i nykterhetsföreningen. Jag kunde väl
tro det; men jag tänker ej låta någon Wieselgren
föreskrifva lagar för min diét. Jag har, sedan jag
blef prest, i all min tid tagit aptilssupen, och är,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
