Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 26 —
jag säga i fortroende (hören Jdet!): om J rösten på
den förste, skall lånet få stå qvar, så längeiveien;
men annars så — — —"
"Kära faer nämndeman, stranjeren mej inte; för
si ja ä inte go för alt lägga ut hoila somman pau
en gaung. Men e kosta dä pau att gau frau sett
töcke."
"Si jag säger bara: Om J velen — det är ingen
pålaga. Hvarken lock eller pock — hören J del; men
krånglen J, så får jag lof ta fram doklamenterne.
Ajöss!"
Med dessa ord skiljdes den grötmyndige
nämndemannen från sin följeslagare, som hela vägen
hemåt var i en häftig inre strid emellan sin öfvertygelse
och sin kassa. Mor Maja ville mellertid också ha
ett ord med i laget. Hon föreställde sin man, huru
orätt det vore alt i en så vigtig angelägenhet låta
verldsliga beräkningar inverka på sin öfvertygelse.
Herran förser nog olFrel. Tordehända hade ock
nämndemansfar ingen mening med sitt hot. Han ville
o
bloll skrämma. "Ah! dä säjer ja dej, Anners," sa’
hon vid hemkomsten ander det hon tog af sig
hufvudklädet, "äst du röstar pau den förste, sau bryr
ja mej inte öm dej, å exslemerar inte alt gau i
korkan moira: för han sau sau grauer ut i syna, å
dä laut justainent, som dä komet ur en spröcken
tönna. Men si den troje — dä va annat te kär: sau
ban inte sau innerliga rarer ut, ja just som en kör-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
