Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 34 —
han genast sätta i verket. Ola Drvger var ej
heller overksam: och oaktadt han hatades af allmogen
för sin herremans-vulnad, och såsom en blind
anhängare till Lagman Fårhufvud allmänneligen
kallades Fårasvansen, lyckades han dock att genom sitt
på förmögenhet grundade inflytande skaffa några
röster åt Herrarne. Men på Anders Bengtsson
kunde han likväl ej verka det ringaste: denne var och
förblef oåtkomlig, törhända mest genom Mor Majas
tillställningar, hvilken redan börjat verkställa sitt i
första Kapitlet omnämnda hot, och, hvad, heller som
var, mer än skäligt tillskansat sig husbondeväldet.
Redan började vågskålen luta åt Herremans
sida, då en tillfällighet på en gång lättade den så,
att den steg högt i luften. Händelsen var nemligen
den, att en Hofjunkare Krusman, egare af 5/s
oförmedladt mantal Sjolcarr, jemte några andra mindre
betydande Herrar i pastoratet, en eftermiddag
slagit sig ner vid toddyglasen på Rackarebacha
Gästgifvaregård, och der började glamma om det
allmänna talämnet — preslvalet. Han yttrade då sin
glädje deröfver, att Herrarne en gång kunde rå på de
sakram—• bondlurkarne, som så många gånger
förut genom sin enighet tillintetgjort alla deras
bemödanden. De öfrige gästerne instämde häri och
hof-vo upp en glädjekorus: redan drack man den nye
Kyrkoherdens skål. och på samma gång en skål för
Böndernas nederlag. Men deras tocldyförmörkade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
