Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu kom Emma tillbaka och samtalet afbröts. Så
mycket finna vi deraf, att Emmas antydningar i
brefvet till Adolph ej saknade grund. I fall hon
verkligen fann sin Mammas helsotillstånd betänkligare än
hon beskref det, så måste vi hålla henne räkning
för sitt bemödande alt för brödren i det längsta
un-dandölja sanna förhållandet. Men i ett annat
afseende var hon äfven mindre uppriktig, jag menar i
skildringen af sitt förhållande till den unge Kyrkoherden
Schonheim. Adolph kände det likväl redan
tillräckligt för alt ej låta systerns kalla och likgiltiga uttryck
föra sig bakom ljuset. Ty redan under sommaren
hade båten rätt ofta lagt ut från Prestgårdsstranden
med Kyrkoherden uti. Stormar och husförhör hade
väl under hösten gjort besöken mindre täta; men
hvad de förlorade i antal, vunno de i vigt, sedan
Adolphs bortresa aflägsnat ett ofta besvärligt vitlne.
Allmänna tankan inom församlingen var ock den,
att Schonheim föredrog Emma framför alla andra
flickor. Detta var ej heller så underligt; ty utom
förträffliga själsegenskaper, hvarpå vi redan sett ett
litet prof, var hennes yttre särdeles inlagande.
Fråga blott Kyrkoherde Schonheim! Hur ofta hvilade ej
hans kärleksdruckna blickar på de fint purprade
kinderna, på den lilla rosenmunnen, på de mörka
lockarna, på de himmelsblå ögonen! Lägg härtill
en smärt växt, en sylfidisk gång’—och du har blomman
färdig, som nu stod utsprucken i sin skönaste fä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
