Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60 —
jag icke säga; ty han alldeles utplånade detta "men"
med sina kyssar. Och nu suto vi der, som tvenne
turturdufvor och bara kuttrade, tills någon hördes
komma i förstugan. I en hast. voro vi hvar och en
på sin plats och tillbörligt afstånd, då Mamma
trädde in med serdeles god färg från köksspisen.
Schön-heim gaf mig oförmärkt en vink, som ville så
mycket säga som: nu gäller det! Och nästan lika röd i
synen som Mamma (jag tror jag med var litet
kolorerad) framställde han sitt ärende. Mamma
välsignade oss, och nu gret jag riktigt. Vi voro alla tre
både rörda och röda. Men gyckel för sig — det
var verkligen ingen stund att gyckla med. Också
är det nu jemt 6 timmar se’n den märkliga
händelsen (ty ser du äfven här "ske händelser") — och
skålarne kan länka hafva kommit emellan, så att
jag ännu kl. 4 på eftermiddagen är litet
hvimmel-kantig. Vid middagsbordet proponerade Mamma en
skål för vår lyckliga förening. Du kan aldrig tro
hvad den var rörande. Derefter tackade Schönheim
å egna och mina vägnar för skålen i särdeles vackra
ordalag: han lofvade — ja, han lofvade guld och
gröna skogar; får se, hur gunstig herrn håller sitt
löfte. Slutligen tog jag mig drislighelen att föreslå
(ja skratta du så mycket du vill!) all föreslå en
bottenskål för Herr Kyrkoherden och hela Sveriges
Presterskap på deras nyårsdag. — Efter måltiden
afhandlades kapitlet om förlofning och bröllopp —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
