Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 39 —
morgonen öfvergå till en lindrig storm; hvarföre
han tidigt stod åter på däck ocb kastade spejande
blickar åt det håll, der »blomsterön,) låg. Länge
skådade liar förgäfves i fjerran; men omsider
började i horizoten framskjuta molnlika konturer, hvilka
snart vMgaüo sig ocb fingo fastare form. De
tvärbranta stränderna utbredde sig efterhand för den
nyfikne åskådaren: äfver staden begynte visa sig,
der gamla hansestaden, med sina storartade ruiner —
och’ klockan 6 på morgonen lade Louise till vid
hamnbryggan ungefär samtidigt med Motala som kom
från Stockholm. På stranden stod en gammal
bekant från Stockholmstiden, en nu i "Wisby bosatt
fru, med sin dotter, och på Motala upptäckte
Pastorn till sin särdeles glada öfverraskning en kär
vän från Stockolm, som enkom gjort denna resa för
att desto snarare få sammanträffa med honom.
»Nå, kommer ändtligen den käre vännen, sade fru
R. till Pastorn, men denna gång såsom en
storm-fogel? Ja, ja, det kan behöfvas litet storm här på
ön, något af det stora, starka väder, som bryter
berg och sönderbråkar hällar.»
»Jag vill dock hoppas, invände Pastorn, att icke
alla hjertan härstädes likna hälleberg, att
åtminstone en liten hop har fått öronen öppna för ljudet
af det sakta vädret, Evangelii milda budskap, och
emottagit det i sina hjertan.»
»Ja, Herren var" lofvad, så är det Ock; men
åskan från Sinai får ej tystna för verldens barn,
under det rösten från Golgatha fröjdar Guds
barn.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
