- Project Runeberg -  Bilder ur prest-lifvet / 3. Tredje tertialet. I. Magdalena. II. Missionsresan. III. Hospitalet. /
47

(1844-1858) [MARC] Author: Anders Melander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 47 —

steg åter upp i åkdonet. Anländ till gården K,,
fann han underrättelsen om den stora samlingen
besannad; ty med möda kunde han öfver bakgården
tränga sig genom folkmassan fram till boningshuset.
Efter åtskilliga öfverläggningar beramades det, att
talaren skulle ställa sig i skygd af en större
vedstapel på den rymliga bakgården, hvarifrån han med
lätthet kunde höras af uen oöfverskådliga
mennisko-skaran. Sedan ett par psalmverser blifvit afsjungna,
började talaren sitt föredrag, för hvilket ban till
ämne valde Davids 103 psalm. Hela hans själ var
nemligen uppfylld af tack och lof vid åsynen af den
hunger och törst efter Ordet, hvilken samlat så
mycket folk från hela den sydliga trakten af ön.
Den nämnda psalmen är också en bland de
herrligaste och innehållsrikaste af Davids lofsånger.
Samlingen under den fria nimlen i Herrans stora
tempel, jemte tankan på, huru den stoie ’Mästaren
talade til1 det församlade folket än utur en båt, än
ifrån ett v>erg, inga’1 predikanten en så upphöjd
sinnesstämning och en så kraftig andans bevisning, att
lian drog åhörarne med sig på sin flygt; och när
han kom till det högstämda löfvet i de 3 sista
verserna, svingade sig ’lans ande högt öfver jordens
grus till dc otaliga härskaror, hvilka i nattens stilla
timmar tindra såsom ljus i Guds oändliga tempelsal.
Något särdeles rörande och hjertgripande är ock den
seden hos allmogen på ön att fålla på knä; när
»Fader vår» läses; och aar detta sker på en gång
af nära tusende menniskor, såsom här var
förhållandet, erbjuder det i sanning en upplyftande anblick.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:26:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/maprestlif/3/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free