Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och kommer åstad bättring till salighet, den man icke
ångrar! Yill du lofva mig det?»
»Ja, det vill jag visst, med Jesu lijelp göra; men
mina synder stå såsom skyhöga berg och skymma
bort Guds ansigte för mig. Jag kan ej glömma
mina barn — och min man, som jag’ förorsakat så
gränslös sorg.»
»Det är visst sant; men det är väl i främsta
rummet emot Gud som du (syndat, såsom ock David,
vid åtankan på sina blodröda synder, utbrister i 51
psalmen: Emot dig allena (Herre!) hafver jag
syndat och illa gjort för dig. Så bör det heta. Du
liar syndat emot den helige och rättfärdige Guden,
enkannerligen emot 5:te budet i Hans heliga lag,
och den som syndar på ett, han är saker till allt;
men hvilken själ som syndar, hon skall dö; ty
syndens lön är döden.))
»Ja. Jag vet, att jag skall dö; jag vet, att jag
trefaldt, fyrfaldt, ja liundradefallt förtjenar döden.»
»Nu tänker du åter på det verldsliga straffet och
den lekamliga döden; men tänk i stället på den
andeliga och eviga döden! liädens icke för dem som
dräpa kroppen och hafva dock icke makt att dräpa
själen, utan rädens mer Honom, som kan förderfva
både själ och kropp i helvete/»
»Ja, mot dig allena, Herre! hafver jag syndat ocli
illa gjort för dig. Jag förtjenar evig fördömelse.
Jag är icke värd att kallas ditt barn. Jag har
förspillt nådatiden, förspillt barnaskapet och
arfsrätten.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
