Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 74 —
ondt, att, säger jag, Herren tillräknar en sådan
menniska hennes gerning i lika grad, som om hon
be-gått den i vakande tillståndet med full besinning?»
Yid dessa ord for liksom en ljus sky öfver
hennes annars alltid dystra anlete, en glädjetår glänste
i hennes öga och hon yttrade med en fröjdefull ifver:
»det kan väl icke den rättfärdige Guden göra?
Eller huru, kära herr pastor?»
Pastorn, som icke sett någon skymt af glädje hos
den sorgbundna qvinnan, svarade med rörelse: »Nej,
kära Brita, det kan Han visst icke. Sjelfve Paulus,
som ansåg sig för den förnämligaste bland syndare,
emedan ban förföljt Christi församling, fick likväl
nåd att om denna sin våldsverkan säga, att ban
gjort det ovetandes i otro. Med lika stort, om icke
större skäl kan du ock säga 0111 din våldsgerning,
att du då icke var vid dina sinnen, utan begick den
emot vett och vilja i ett besinningslöst tillstånd.» •
»Ja, herr pastor, det gjorde jag visst. Jag
älskade mina barn, om jag sjelf skall säga det, högre än
allmogens qvinnor i allmänhet göra. Aldrig snäste
jag dem heller, såsom vanligen plägar ske. Också
voro de så snälla och lydiga, ehuru de voro så
späda; ty Johan var blott 5 år, Sara 3 år och lilla
Ingrid 5 veckor gammal. Min man höll jag också
rätt mycket utaf; ty han var beskedlig och
medgörlig, utom på morgonen af den olyckliga dagen.
Ja, den olyckliga dagen —• den går aldrig ur mitt
minne.»
»Nej, nej, men. Det gick aldrig ur Pauli minne,
att han plågat och förföljt Christi församling, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
