Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avdelning I - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han skulle föra Miss Sarah Grant upp till öbacka.
Och det gjorde han. Häpen, förtjust och talande mer på
tio timmar än förut på tio år.
Så kom hon, liten, späd, med Englands största och
blåaste ögon, en hy som en genomskinlig aftonhimmel,
tänder, emot vilka Drakens voro som gamla läderbitar,
kort sagt...
Då gapade hela öbacka och sade:
— Det är inte en människa! Det är en dröm! Eller
Vittran!
Och patron Lack?
Gjorde bal på bal på bal! Ordnade serenader varannan
natt under Miss Grants fönster.
Och Miss Grant?
Trodde, att hon kommit i himmelriket, och när
patron Lack friade, blevo hennes ögon så stora som hela
världsalltet, hon hade kommit till ett sagoland, som inte
fanns.
— Men är jag ingen gentleman, Miss Grant? sade
patron Lack. Va?
— Ingen gentleman!! svarade Miss Grant häpen. Men
ni har ju badkar, Mr Lack!
Därmed var saken klar. Patron Lack for som en blixt
ner till kassör Smitthenner, som satt lika kolugn, lika
okär i sin gungstol och rökte cigarr och drack
eftermiddagskaffe och punsch och hade röda sammetstofflor, som
fru Smitthenner sytt.
Patron Lack pekade på sig själv och skrek:
— Gentleman! För man har händelsevis badkar!
Förlovad med en engelska, som jag sa! Och inte en drake
utan en ängel. God afton!
Och följande söndag provgick paret på kajen, och hela
stån ruskade på huvut och sa:
47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
