Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avdelning I - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De kallades direktörer, och man visste inte riktigt, vad
det var. Men de voro bleka, med djupa veck vid munnen,
håliga kinder, slätrakade, med tomma, stirrande ögon
och pincené (längre fram fingo de väldiga glasögon som
nybakade seminarister), och de verkade så tunna, som
om, ifall man tog dem i huvud och fötter, man skulle
kunna dra ut dem som en kautschuksnodd, så smala och
ljudlösa, som om de skulle kunna glida genom
nyckelhål, så platta, som om de skulle kunna ligga under
mattor i direktionsrummet och lyssna ut affärshemligheterna
vid ett sammanträde, utan att någon skulle märkt, att
man hela tiden haft dem under fötterna.
Det var ute i stora världen, och dessa direktörer gjorde
större och större truster och karteller och
ångbåtskompanier och kolonialkompanier, och de stredo inte, i likhet
med de gamla hederliga, rytande liberalerna, om
småkrafs som lite millioner eller dylikt, de stredo om hela
världsdelar, om Asien och Afrika och Sydamerika, om
allt guld, som fanns, om all koppar, allt kol, allt gummi,
ja, till sist om hela världen, och när de äntligen blivit
tillräckligt många och kommit riktigt i farten, gjorde de
världskrig, och sen veta vi inte mer tills vidare.
Men de började just precis i samma drag som patron
Lack gifte sig med Miss Sarah Grant uppe i lilla öbacka.
Där var nu allting nytt och alldeles precis som ute i stora
världen, fast i miniatyr. De två gamla björnarna från
liberalismens och frihandelns och frikonkurrensens
smattrande vår- och solskensdagar i staden, Johan Emmanuel
Nickel och Sammel Edin, voro inte bara döda, de hade
allaredan blivit väldiga, sägenomskimrade sagofigurer.
Stån var ombyggd, nya gator voro sprängda genom det
forna grå, röda och snuskiga husgyttret nere vid
vattnet, nya stadskvarter voro utlagda, stenhus om den svind-
49
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
