Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avdelning I - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
arbetsrum, patron Lack själv satt i den väldiga
skrivstolen av ek, fotogenlampan susade på skrivbordet med
dess stora bläckhorn av glas, och båda de gamla
studentkamraterna voro tysta, dödstysta.
Hela huset var tyst, dödstyst. Hade man haft
gudomens ögon och öron, skulle man kunnat se fru Amelie
Smitthenner, en gång stans gladaste flicka, vandra fram
och tillbaka i matsalen på nedre botten, som var upplyst
endast av det grönvita, dallrande skenet från elektriska
gatlyktan utanför i själva gathörnet, och kunnat höra
henne snyfta utan återvändo i den näsduk, hon stundom
höll mot ögonen och stundom snöt sig i.
Till sist sade patron Lack:
— Du har alltså dels stulit och dels förskingrat, ditt
fä? Va?
På vilket kassör Smitthenner svarade, med sin
lågmälda, långsamma röst:
-Ja-
Då flög patron Lack upp ur stolen och skrek med
flammande ögon:
— Du skulle skjutas som en hund!
— Precis! svarade kassör Smitthenner och tillade det
mest oförmodade:
— Bjud på en cigarr, Ferdinand!
Patron Lack stannade, tittade på honom, sköt fram
cigarrlådan och sade bara:
— Djäkla fårskalle!
Vad hade hänt?
Kassör Smitthenner hade vid den ljuva Mia
Mande-lins död blivit tillsatt som barnens förmyndare, detta
ordnat av hans barndoms- och ungdomsvän patron Lack,
för att han skulle få ett litet arvode, och så hade han
fått hand om Jeannettes, Judiths och Lill-Bettans 30,000.
68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
