Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avdelning I - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nej, sade kassör Smitthenner.
— Jag orkar inte raka mig om rnornarna längre! skrek
då patron Lack. Jag orkar inte. Om jag ska hjälpa Gud
och hela världen. Jag orkar inte! Begriper du nu, va?
— Ja, svarade då kassör Smitthenner och tillade:
— Så, du hjälper mig då, i alla fall?
— Hjälper! Va fan! Hjälper! Va fan ska jag göra?
Tacka fan för att jag hjälper! Har jag fått göra annat i
mitt liv? Va?
Så flög han upp och pekade kassör Smitthenner rätt
i ögonen.
— Men ur banken ska du! I morgon dag! Du får
pension. Jag lämnar Monneij 10,000 i morgon bitti...
Då öppnades dörren efter en knackning, och ur
mörkret trädde Jeannette in, en lång, smärt, rak, spotsk ung
dam med blåsvart hår, blixtrande ögon, gul hy,
bländ-vita tänder, lik en zigenerska.
— Stör jag? sade hon.
— Va är det? skrek patron Lack.
— Jag ville tala om någonting, som jag tänkte kunde
intressera pappa och farbror Robert! svarade hon med en
knyck på nacken. Men jag kan ju låta bli.
— Va är det? Fort! skrek patron Lack.
— Grosshandlar Dellwik har förts hem i kväll från
Smitingsviken ute på ön, där han dränkt sig.
— Dränkt sig! Dellwik! Förbannad lögn! Det är han
för feg till. Hur vet man det?
— Han hade fullt med sten i ytterrocksfickorna.
Då såg patron Lack med ens. Såg hela Dellwiks liv.
Hela sitt eget liv. Sade med fullkomligt förvandlad röst,
häftigt, liksom i raseri:
— Gå ut!
— Tack för det vänliga mottagandet, kära pappa!
7i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
