- Project Runeberg -  Planeten Markattan : en liten förhistoria /
76

[MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avdelning I - XVIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Och dog.

— Va sa jag? sade doktor Moman.

Från den dagen fanns inte en själ i musikkaféet!
Servitriserna sade upp sig. Banken krävde patron Lack på
grosshandlar Dellwiks och hans lån, handelsmännen hade
vänt sig till Jönköpings juridiska byrå med anhållan att
inkassera deras fordringar hos patron Lack.

Och i gulhuset på kullen?

Redan sommarn 1893 hade lilla ångjakten fått stanna
på land, ty Järker hade varit maskinist, och nu var han
gift och borta. En ny dräng hade kommit på hösten, men
han högg bara ved, bar vatten och skottade snö. De fyra
korna och hästen i ladugården och stallet i stån
försvunno. Aldrig mer hörde Tomas i de mörka kvällarna
det dova ljudet av hovarnas slag i spikan som på något
sätt gett honom en känsla att äga hela världen. Gamla
kokerskan, som kokat världens mjukaste och mildaste
smörgröt, försvann, husan försvann, fru Lack gick själv
och dammade. Huset fick inte vara upplyst.

— Det kan synas nere i stån! sade patron Lack.

Och han hade tagit tjänstledigt i banken. Han hade
blivit så liten som en tomte, så mager som ett benrangel,
så blek som ett lik, och ögonen voro som det disigt mörka
vattnet i kanalen en marknadskväll om hösten.

Och till sist fanns inte mer än ett att göra.

Patron Lack gick till sin barndoms- och ungdomsvän,
borgmästar Nickel. De voro också befryndade, de voro
fyrmänningar, en Nickel hade en gång varit gift med en
Lack.

— Nej, men si, Ferdinand! ropade borgmästarn med
utsträckt famn, och de föllo i varandras armar. Si,
Ferdinand! Si du, det är en ära för mig, det gosse! Stans
främste man! Du ska veta det, gosse! Jag är ju bara

76

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:28:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/markattan/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free