Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avdelning I - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gick i var mans alldagliga livsprogram som en högst
naturlig möjlighet ungefär som en tillfällig förkylning,
som man botar med en toddy och två albyl, då fick den,
som gjorde konkurs, lära sig, att samhället består av ett
helt enkelt oändligt antal världar, koncentriskt och
excentriskt snurrande runt i tillvarons osynliga och
obevisade själseter.
Det var, vad patron Lack nu fick erfara. Fanns det en
ungherre i stån, av någorlunda stånd och kvalitet, som
icke fått äran mottas i det ändlöst gästfria gulhuset uppe
på kullen eller, om somrarna, ute på vita landsstället
mittöver Norra sundet? Varje sommarsöndag hade de
badat, metat, jagat, ätit, supit, sjungit där ute. De hade
varit som hemma. Patron Lack hade skrivit på deras
växlar, så att de kunnat betala sina krogskulder, sina
spelskulder, sina skräddarräkningar, sina
skomakarräk-ningar. Och nu?
Bortblåsta! Upplösta i förvårens blöta sydvästvind.
Förvandlade till vatten, ånga och ingenting, som vinterns
snögubbar.
Så länge min tunna rann,
då kände mig både kvinna och man,
men när min tunna slutade rinna,
då kände mig varken man eller kvinna!
Citerade patron Lack den gamla visan. Och han
irrade i huset som en osalig ande. Tomas, sonen, som nu
var tolv år, hade först fått difteri, alldeles som
Lill-Anders uppe på kyrkogården, sedan nervfeber och så
äggvita, var blek som ett stearinljus och genomskinlig
som ett söndagsmiddagsgelé. Han fick inte gå i skolan,
sade doktorn.
80
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
