Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avdelning II - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stånd och blommor, blommor i oändlighet. Patron Lack
bar på rockuppslaget och i hand. Det hela var inte längre
verklighet, det var en dröm, drömmen, som han alltid
drömt och nu fått förverkligad, hans livs stora
blomsterdröm, och den varade sommaren ut.
Men när blommorna började vissna, vissnade äntligen
även den en gång strålande eldblomman i patron Lacks
själ. Intill tredje dagen före sin död satt han på
bad-kamrerarekontoret och dirigerade allt och alla. Men då
kom ett brev från öbacka, ett stort, brunt konvolut. Det
var från banken. Då föll patron Lack ihop, han
stapplade hem och måste lägga sig på en soffa.
— Ge mig ett glas vin, kära älskade Sarah! sade han.
Jag känner mig så underlig. Jag orkar inte öppna brevet
annars.
Han fick ett glas portvin men rusade upp, dansade
kring på golvet, sprutade ut vinet.
— Jag brinner! Jag brinner! skrek han.
Svedan i gommen hade kommit igen. Dagen gick,
patron Lack låg till sängs och yrade. Doktorn kom och
gav honom lugnande medel, och när det verkat, vågade
han äntligen öppna konvolutet.
Det var ett kort meddelande från bankens styrelse,
att någon pension efter patron Lack icke komme att
utbetalas. Punkt och slut.
Patron Lack släppte brevet och vände ögonvitorna ut,
fru Lack skyndade efter grannarna, doktorn kom på
nytt, men i tre dygn låg den döende medvetslös och
yrade.
Så på tredje dagen, då septembersolen strålade över
den begynnande höstprakten ute, slog han upp ögonen
och grep fru Lacks hand, hon hade hela tiden vakat vid
dödsbädden, och sade med nästan ohörbar röst:
138
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
