Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
fick ej länge vänta på sitt straff: när han ville
uppsöka Buddha och nalkades den plats, där Mästaren
uppehöll sig, öppnade sig plötsligt jorden och uppslök
honom — han sjönk, säger legenden, ned i det understa
helvetet för att under en världsålder lida straffet för
sina synder.
De sista åren af Buddhas lif synas ha förflutit
lugnt. Åtminstone höra vi öfver hufvud taget
ingenting om hans lefnad från tiden för tvistigheterna med
Devadatta och till hans åttionde år, under hvilket han
skildes hädan. Ty om underrättelserna äro sparsamma
eller alls inga rörande hans senare lefnadsår, äro de
i stället så mycket rikligare, när det gäller de sista
månaderna, han tillbragte här på jorden. Den gamla
och berömda text, som kallas »Boken om det stora
nirvana», skildrar nämligen utförligt och i ett vackert,
ålderdomligt språk Buddhas sista vandring och de tal
och förmaningar, hvarmed han uppbyggde sina trogna
timmarna näst före sin död.
Ajätacatru greps snart efter Devadattas död af
ånger öfver sina brott. I en gammal text berättas
det, huru han under den s. k. »lotusnatten» —
full-månsnatten i oktober månad — satt på taket af sitt
palats, omgifven af ministrar och hofmän. »Då
utropade», heter det, "Magadhakonungen Ajätacatru, son af
Vedehll, följande: ’skön är i sanning denna
månskensnatt, härlig är i sanning denna månskensnatt, hjärtat
fröjdar sig i sanning åt denna månskensnatt, lyckliga
tecken visar i sanning denna månskensnatt. Hvilken
1 Hans moder var en prinsessa från Videha-riket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
