Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
ordentligt lyckliga, som alla blifvit invigda med
mästarens egen invigelse.’
Och tiggarmunken Subhadda mottog i den heliges
närvaro både den första och den andra ordinationen.
Och omedelbart efter det han blifvit ordinerad, började
den ärevördige Subhadda att lefva ensam i ständig
vaksamhet, helig sträfvan och vandel. Och inom kort
lärde han att känna, såg inför sina ögon och inträdde
i det, för hvars skull förnäma ynglingar bege sig från
hus och hem ut i hemlösheten, nämligen den högsta
fullkomningen af en helig vandel. Och han insåg klart:
’mina återfödelser äro till ända, jag har lefvat ett heligt
lif, jag har uppfyllt min plikt, jag har intet mera här
att skaffa*. Så blef den ärevördige Subhadda en af de
helige, och han var den sista lärjunge, som den helige
själf omvände.
Sedan talade den helige till den ärevördige Ananda:
’det kan hända, Ananda, att I tanken så här: ’läran är
utan mästare, vi ha ej mera någon mästare.’ Men så
boren I icke tänka. Ty, Ananda, läran och
munkreglerna, som jag förkunnat och lärt Eder, de skola efter
min bortgång vara Eder mästare’.
Därefter talade den helige till munkarna: ’kanhända,
I munkar, att någon bland eder hyser tvifvel eller
afvikande meningar i fråga om Buddha eller läran eller
församlingen eller vägen eller den rätta vandeln.
Spörjen då, I munkar; så att I icke efteråt fån ångra
eder och tänka: ’vår mästare var i vår närhet, och vi
kommo oss icke för med att spörja den helige’. Men
munkarne sutto alldeles tysta. Och åter talade den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
