Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
Det har af många, som sysselsatt sig med
buddhismen, framhållits, att denna religion med sin
indifferentism, sin likgiltighet gent emot allt, som tillhör
denna världen, egentligen blott skulle predika den
krassaste egoism. Tänk blott på att snarast möjligt
söka frid och salighet för dig själf och fråga icke efter
någon annan — så ungefär skulle man kunna uttrycka
hufvudsumman af Buddhas lära. Men intet kan vara
felaktigare. Ty denna likgiltighet gentemot allt som
är af denna världen betyder visst icke en egoistisk
tillbakadragenhet, ett ingående i det egna jaget, som
icke låter sig störas af någon medlidandets eller
kärlekens känsla mot sina medskapade varelser; den
betyder endast, att den, som vunnit den högsta frid och
förlossning för sin ande, icke vidare låter något
världsligt så häfta vid sig, att han däraf drages bort från
den frälsning, han tillkämpat sig. Men det kan å andra
sidan icke nog starkt framhållas, att buddhismen är en
kärlekens religion. När Paulus i sin högstämda lofsång
öfver kärleken1 säger: "Om jag talade med människors
och änglars tungor men icke hade kärlek, så vore jag en
klingande malm och en ljudande cymbal. Och om jag
hade profetia och visste alla hemligheter och all kunskap,
och om jag hade all tro, så att jag kunde förflytta
berg, men icke hade kärlek, så vore jag intet. Och
om jag utskiftade alla mina ägodelar och gåfve min
kropp att brännas men icke hade kärlek, så vore det
mig till intet nyttigt", så saknar icke detta sublima
upphöjande af kärleken, som "fördrager allting, tror
1 1 Kor. 13, 1 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
