Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Småland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och lärde och döpte i en källa, som ännu biir hans
namn och ligger på „biskopsgärdet“ i stadens
grannskap. Sedan dess har här varit biskopssäte, och
bi-skopshuset kallas ännu Östrabo. Nära staden finnes
ruiuer af det forna biskopliga slottet Kronoberg.
Här i Wexiö hopsamlade är 1710 Magnus Sten- /
bock sina skaror af unga bonddrängar och inöfvade
dem i exercis samt inväntade de nyuppsatta
regementen, som från andra delar af riket voro i
antågande. Den öfvermodige fienden skämtade öfver
„bocken och hans gedepogar“, men Måns bock visade
snart, hvad hau kunde uträtta med svenska
ynglingar.
Trakten omkring Wexiö kallas^ Wärend,_
60. Warend utgöres af fem liaracT’— Konga,
Albo, Kinncvcdd, Uppvidingc och Norrvidingc —
och utmärker sig som ett rikt omvexlancle skogsland
af storartad skönhet. Det har utgjort liksom ett
helt for sig, och ännu på 1600-talet funnos här inga
körvägar, åkerbruket låg i sin linda, och folket lefde
af boskapsskötsel samt jagt och fiske. Folket här
är storväxt och resligt. Ljusbrunt hår och blå ögon
utmärka derjemte Wärendsbon. Han är tillika af
ett lifiigt lynne, förbindlig och gästvänlig, men äfven
stolt och lättretlig, så att här ofta förekommo
tvister, hvilka afgjordes genom en strid på lif och död.
„Att spänna bälte“ var fordom en sed i dessa
bygder och bestod deri, att när någon fann sig
förolämpad af en annan, han frågade denne, „huru långt lian
tålde kallt jem“. Den tillfrågade ryckte upp sin
knif och utmärkte på klingan, huru långt han tålde
ett stygn, hvarpå bådas knifvar omlindades med
skinnremmar, och, afkiädda till midjan, hopspändes
käm-pame med ett läderbälte. Nu började den vilda
striden, och aldrig slutade den utan den enes död, men
ofta stupade begge. Ännu på Gustaf Wasas tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
