Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Lapparne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gar äro kägelformiga med ett hål öfverst, der röken
kan gå ut från eldstaden, hvilken åter består af
stenar lagda i en ring midt på golfvet. Dessa hyddor
for Lappen med sig, när lian ombyter vistelseort.
Men han har äfven på skilda ställen sina så kallade
stedmr eller matbodar, der han förvarar sina
lifs-medel. i
Fjällappen för ett verkligt lmndlif. På fjället
finnes intet träd, som kan gifva honom skydd mot
det hårda vädret, och när regnet faller och han
kommer genomvåt till sin kåta, måste han lägga sig
sådan lian befinner sig, ty han har intet ställe, der
han kan upphänga sina kläder och la dem torra.
Han kan ofta icke heller uppgöra eld, ty der han
vistas finnes blott fjällris och äfven detta ofta ganska
knappt. Detta hårda lefnadssätt har hos honom
bannlyst all snygghet och all vård 0111 sin klädsel.
Han kammar icke sitt hår och tvättar sig icke heller.
Väl tager han på sig, när han begifver sig till kyr- r’
kan, en rätt dyrbar högtidsdrägt med silfverkrage
och silfverbälte, men denna drägt är lika ovårdad och
osnygg som han sjelf, full af många års smuts och
dam. Hans förnämsta och ofta enda föda är kött.
90. Skogslappen för ett vida bättre lif. Hans
föda är mera omvexlande. Fisk, kött, mjölk, fogel,
bär framsättas i hans kåta, der han är lika skyddad
för regn och oväder, som Svensken i sin stuga. Och
hvarthelst han begifver sig i sina välkända skogar,
här han icke långt till ett hemvist, dit han kan
be-gifva sig, om han bohöfver skydd. Hans omvexlande
lefnadssätt medför ett eget behag, för hvilket han är
mycket känslig. När han någon gång kommer till
en trakt, som genom sin skönhet slår an på honom,
hör man honom ofta utgjuta sina känslor i en af
dessa enkla för skogens genljud så väl afpassade
sånger, hvilka äro lika gamla som hans stam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
