Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. Fjällen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en nedgående sol på dem kastar sina gyllene strålar,
glänsa de som eldstäder öfver de djupa, skumma
dalarna.
93. Sulitelma — högtidsberget, der Lapparne
fordom anstälde offer för att blidka borgets gudom —
är utmärkt för sin förfärligt djupa och vida ismassa
eller glacier. Till en half mils längd och flera
hundra fots höjd ser man den utsträcka sig såsom en
öfverhängande och fjällets sidor betäckande isvägg,
här och der med ofantliga hvalf och remnor så
djupa, att Lappar med hela deras renhjordar i dem
för alltid försvunnit. Hela denna ismassa är i en
ständig skridning nedåt. Den underskäres framtill
af smält isvatten och nedtryckes af sin egen tyngd,
samt uppskjuter derigenom framför sig höga,
gyttgiga jordryggar. Det knakar och brakar oupphörligt
under denna rörelse framåt. De stora ispyramiderna
störta ständigt med dån tillsammans och ned öfver
de djupa hvalfven, hvilka synas vara öppningar till
sjelfva underjorden. Det mörka vattnet sorlar och
brusar i afgrunden.
Men vid sidan af sådana fasans taflor, hvilka
med ord knappast kunna beskrifvas, har Lappland
äfven skönheter af högsta art. Dess midnattssol,
dess ljusa, varma sommarnätter, hvilka endast genom
en djupare tystnad skilja sig från dagen; de praktfulla
norrskenen, som, flammande i tusen färgskiftningar,
än i hvitt än i gult lyfta sin gnistrande
stålbåge öfver snöfälten, — allt detta kan icke
förgätas af den, som en gång sett det. Ett af de
vackraste skådespel under Lapplands vinter är
morgongryningen efter en månljus natt. Hela himlen
förvandlas till en morgonrodnad, ur hvilken liksom
genom ett purpurflor månan och de bleknande stjernorna
framglimma, tills de åter omgifvas af natten.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
