- Project Runeberg -  Martin Eden /
14

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Algot Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hittills hade han varit alldeles omedveten om,
huruvida han var behagfull eller klumpig — sådant hade
han aldrig tänkt på. Han satte sig försiktigt på
stolskanten, till det yttersta besvärad av sina händer. De
voro i vägen var han än gjorde av dem. Arthur gick
ut ur rummet och Martin Eden följde honom med
längtande blickar. Ensam i rummet med denna kvinna
som förekom honom som en ande, kände han sig
förlorad. Här fanns ju ingen barmästare som han kunde
beställa drinkar av, ingen liten pojke, som han kunde
skicka om hörnet efter en kanna öl för att med hjälp
av denna sällskapsdryck få i gång bekantskapen.

»Ni har ett sådant ärr på halsen, mr Eden», sade
flickan. »Hur kommer det till? Det måste bestämt
ha varit något äventyr.»

»En mexikanare med en kniv, miss», svarade han, i
det han fuktade sina torra läppar och harklade.
»Det var bara ett slagsmål. Sedan jag fått kniven
ifrån honom, försökte han bita näsan av mig.»

Dessa enkla, rättframma ord framkallade genast
för hans syn den där ljumma, tindrande natten i Salina
Cruz, den vita strandbädden, ljusen från sockerångarna i
hamnen, rösterna av druckna sjömän på avstånd, de
påträngande sjåarna, den flammande lidelsen i
mexikanarens ansikte, glimten av ett par vilddj ursögon i
stjärnljuset, stinget av stål i nacken, blodströmmen,
tumultet och skriken, de bägge kropparna, hans och
mexikanarens, sammanknutna, rullande om varandra
i sanden, som stod omkring likt en sky — och
någon-städes i fjärran knäppandet av en gitarr. Alltsammans
såg han och genomfors av en lätt rysning, och han
undrade om han, som målat lotsbåten på väggen, också

14

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:29:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/martineden/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free