Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tenledningsentreprenör, och hans veka haka och
sävliga temperament i förening med en viss dumhet
skvallrade om att han nog finge stå där och stampa i kampen
för brödbiten.
»Varför äter du inte?» frågade han, då Martin dyster
doppade skeden i den kalla, halvkokta havregröten.
»Var du full igen i går kväll?»
Martin skakade på huvudet. Han kände sig nedtryckt
av all osnyggheten omkring sig. Ruth Morse syntes
honom mera avlägsen än någonsin.
»Det var jag», fortfor Jim med ett skrytsamt, slappt
fnitter. »Full som en kaja. Billy ledde hem mig.»
Martin nickade till tecken att han hörde — det var
en naturlig vana hos honom att alltid lyssna till den
som talade till honom — och slog i en kopp ljumt kaffe.
»Går du på Dotusklubbens bal i kväll?» frågade Jim.
»Det kommer att bjudas på öl och det blir kanske
slagsmål. Men det bryr jag mig inte om. Jag tänker i
alla fall ta min flicka med mig. Tusan, en så’n smak
jag har i munnen.»
Han gjorde en grimas och försökte skölja bort
smaken med kaffe.
»Känner du Julia?»
Martin skakade på huvudet.
»Det är min flicka», förklarade Jim, »och det är en
tös hela da’11. Jag skulle gärna presentera dig för henne,
om jag inte visste att du då skulle ta henne ifrån mig.
Jag begriper inte, vad flickorna se hos dig, nej så ta
mig fan. Men det är så man kan bli sjuk när man ser
hur du tar bort den ena efter den andra.»
»Jag vet aldrig att jag tagit någon ifrån dig», svarade
Martin likgiltigt.
57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
