Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han Ruths klara, glänsande ögon som ett helgons
blicka fram ur renhetens opejlade djup. Och det
var som om en känsla av kraft vuxit upp inom honom.
Han var bättre än så. L,ivet betydde för honom långt
mera än för dessa båda flickor, som inte tänkte på
annat än glace och en snäll gosse. Han kom ihåg
att han alltid levat ett hemligt liv i sina tankar. Dessa
tankar hade han försökt dela med sig, men han hade
aldrig träffat vare sig en kvinna eller en man, som
förstått honom. När han ibland försökt, hade han
endast förbryllat sina åhörare. Och nu resonnerade
han som så, att när hans tankar varit för höga för
dem, var han också själv för hög för dem. Han
kände hur kraften molade i honom och han knöt
händerna. Om livet betydde mera för honom, då måste
han också begära mera av livet, men inte kunde han
göra det i ett sällskap som detta. Dessa djärva,
svarta ögon hade ingenting att bjuda honom. Han
kände till tankarna bakom dem — glace och så
någonting annat. Men dessa helgonlika ögon han nyss sett,
de bjödo allt han kunde tänka och mera än han kunde
ana. De bjödo honom böcker och tavlor, skönhet
och ro och allt som hörde till den högre tillvaron.
Bakom dessa svarta ögon kände han till själva
tankeprocessen. Den var som ett urverk — han kunde
se varje hjul gå rundt. Deras anbud var tarvligt
nöje, trångt som graven, som väckte avsmak och
till sist skulle sluta med graven. Men anbudet från
helgonögonen var något hemlighetsfullt, något
ofattligt underbart, evigt liv. Han hade sett glimtar
av hennes själ i dem och glimtar av sin egen själ
också.
72
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
