Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lockade honom ifrån det och han använde hela dagen
till att nästan i feber giva gestalt åt all den romantik
och skönhet som brann inom honom. Den
omständigheten att Examiner på morgonen icke haft inne hans
artikel om skattsökandet nedslog honom inte alls.
Därtill var han för högt uppe, så högt att han inte
heller hörde hur man två gånger bad honom komma
och äta middag.
På måndagsmorgonen såg Martin med en suck på
sitt oavslutade »Pärlfiske» och tog en spårvagn ner
till Oakland och högskolan. Och när han några dagar
senare bad om besked hur han lyckats, fick han veta,
att han blivit underkänd i alla ämnen utom engelska.
»Er engelska är utmärkt», sade honom professor
Hilton, i det han såg på honom genom sina stora
glasögon, »men ni kan ingenting, absolut ingenting i andra
ämnen, och er okunnighet i Förenta staternas historia
är avskyvärd ... ja, det finns inte något annat ord för
det. Jag skulle råda er ...»
Professor Hilton tystnade och såg på honom utan
varje spår av sympati. Han var lärare i fysik vid
högskolan, hade stor familj, liten lön och en utvald
fond av papegoj inlärda kunskaper.
»Ja tack», sade Martin ödmjukt. . .
»Jag skulle råda er att gå tillbaka till folkskolan
under åtminstone ett par år. Adjö.»
Martin tog sig icke så hårdt av sitt misslyckande,
fastän han blev överraskad av Ruths häpna uttryck,
när han talade om vilket råd han fått av professor
Hilton. Hennes missräkning var så uppenbar, att
han kände sig ledsen huvudsakligen för hennes skull.
»Ni ser, att jag hade rätt», sade hon. »Ni kan
116
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
