Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av att jag är vad jag skulle vilja kalla en naturstudent.
Jag kan studera för mig själv. Jag längtar efter att
studera som ankan efter vattnet. Ni ser själv hur
jag redt mig med engelska. Och jag har lärt mig
mycket annat — ja, det har ni ingen aning om. Och
jag har bara börjat än. Vänta bara, tills jag har
kommit över —» Han dröjde och förvissade sig själv
om att han hade rätt uttal innan han sade »det
elementära. Jag börjar få känning på saker och ting nu
och har något så när fått korn på . . »
»Säg inte ’fått korn på’», avbröt hon.
»Jag menar fått liksom lukt av . . .»
»Det är heller inte vackert språk.»
Han började på nytt.
»Vad jag vill säga är, att jag börjar få känning på
hur landet ligger.»
Av medlidande sade hon ingenting, och han fortfor:
»Kunskap tycks mig likna ett kartrum. Jag har
alltid den känslan, när jag är på biblioteket. Den
roll lärarne ha är att lära den studerande kartrummets
innehåll på systematisk väg, det är alltsammans.
Det är inte någonting de ha i sina egna huvuden. De
hitta inte på det, de skapa det inte. Alltsammans
finns i kartrummet, de känna till de olika platserna,
och det är deras uppgift att ge främlingarna
anvisningar så att de inte ta miste. Nu går jag inte så lätt
vilse, jag har godt lokalsinne. Jag vet vanligtvis var jag
går och larvar — vad är det nu som är oriktigt igen?»
»Säg inte ’går och larvar’.»
»Nej det är rätt, det låter fult. Jag menar var jag
befinner mig. Men var är det? Jo i kartrummet.
Somliga behöva vägvisare, de flesta kanske, men jag
118
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
