Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke såsom en förskräckt resande som i mysteriernas
mörker söker ett okänt mål, utan seende och
kartläggande allt som fanns att lära känna. Och ju mer han
lärde sig, desto mer passionerat beundrade han
universum och livet och framför allt sitt eget liv.
»Du dåre!» ropade han åt sin bild i spegeln. »Du
ville skriva och du försökte skriva och du hade ingenting
inom dig att skriva om. Vad hade du i dig? — några
barnsligheter, några få halvbakade känslor, en mängd
osmält skönhet, en stor svart massa okunnighet, ett
hjärta fyllt av kärlek, så att det ville brista, en
äregirighet lika stor som din kärlek och lika fåfäng som din
okunnighet. Och du tänkte skriva! Du som först nu
börjar få in hos dig någonting att skriva om. Du ville
skriva om skönhet, men hur skulle du kunna det, som
inte visste något om skönhetens natur? Du ville skriva
om liv utan att känna någonting om livets väsentligaste
kännemärken. Du ville skriva om världen och
tillvaron, då världen var för dig ett kinesiskt tankespel och
allt vad du kunde ha skrivit om var vad du inte visste
om tillvaron. Men fatta mod, Martin, min gosse! Du
skall nog komma att skriva. Du vet en liten, liten smula
nu och du är på rätta vägen att få veta mer. Om
du har riktig tur, kanske du en vacker dag kommer så
nära som möjligt att veta allt som kan vetas, och då
skall du skriva.»
Han talade om sin stora upptäckt för Ruth och
delade med henne all sin underbara glädje över den.
Men hon tycktes inte vara så entusiastisk. Hon
mottog den under tystnad och syntes på sätt och vis känna
till den från sina studier. Den gjorde inte alls samma
intryck på henne som den gjort på honom, och det
144
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
