Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FJORTONDE KAPITLET.
Inte just för Olneys skull, men trots Ruth och sin
kärlek till henne beslöt han till sist att inte bry sig om
latin. För honom betydde tiden pengar. Det fanns
så mycket viktigare än latin. Och så måste han skriva.
Han måste förtjäna pengar. Ännu hade han inte
fått sälja någonting. Två tjog manuskript vandrade
sin ändlösa rond mellan tidskrifterna. Hur buro sig
de andra åt? Fanns det några särskilda finter som
han inte begrep sig på?
Han häpnade över hur mycket av vad som skrevs
var dödt. Intet ljus, intet liv, ingen färg över det.
Det fanns inte så mycket som ett andedrag i det, och
ändå blev det såldt för två cents ordet — det hade
han ju läst i en tidning. Han förvånade sig över
dessa massor av småberättelser som visserligen voro
lätt och skickligt skrivna, men ändå utan levande
verklighet. Livet var så märkvärdigt och underbart,
fyllt med en oändlighet av problem, drömmar och
hjältedater, och ändå handlade dessa historier bara
om vardagligheter. Han kände livets kamp och strid,
dess feber och svett, dess brusande virvel — det var
någonting att skriva om! Han ville förhärliga de
äventyrliga skarornas ledare, de galna älskarne, jättarna
som kämpade bland fasor och död och kommo livet
152
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 16:29:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/martineden/0156.html
