- Project Runeberg -  Martin Eden /
162

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Algot Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och nyckfull, krävde fruktansvärdl tålamod och
förkrossande dagar och nätter av släp och slit, bjöd
flammande solskensära eller svart död efter hunger och törst
eller vilda feberfantasier, förde upp till kungliga
värdigheter och stolta värv, genom blod och svett och
stickande insekter.

Det var allt detta och mycket mera han lagt in i sin
historia, och det var detta han trodde värmde henne,
där hon satt lyssnande. Hennes ögon voro vidöppna,
hennes kinder färgades av rodnad, och när han slutade,
tyckte han att hon nästan flämtade. Hon var
verkligen varm, men det var han, inte hans historia, som
värmt henne. Hon tänkte inte mycket på den. Det
var Martins intensiva kraft, den gamla utstrålningen
av styrka som tycktes överströmma henne, och när
hon syntes som mest ryckas med av vad han skrivit,
var det i själva verket av någonting helt annat, av en
fruktansvärd och farlig tanke som ofrivilligt formade sig
i hennes hjärna. Hon hade överraskat sig med att
undra hur det skulle vara att vara gift, och när hon blev
medveten om den tankens förmätna värme, kände
hon sig rädd. Den var inte jungfrulig, den var inte
lik henne. Hon hade aldrig marterats av sinnlighet,
hon hade levat i ett drömland av Tennysons poesi.
Hon hade alltid sovit, och nu bultade livet befallande
på alla hennes portar. Å ena sidan kände hon sig i sin
förskräckelse böjd att skjuta för lås och riglar, medan
underliga instinkter bjödo henne att slå upp portarna
på vid gavel och be den underliga främlingen stiga in.

Martin väntade på hennes dom. Han tvivlade inte,
hur den skulle utfalla och han blev förvånad, när han
hörde henne säga:

162

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:29:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/martineden/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free