Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sjuttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SJUTTONDE KAPITLET.
Martin fick lära mångt och mycket, lärde sig arbetets
olika finter, lärde sig att stå i lika mycket som Joe.
Men det var ett släpliv. Uppe på de breda
hotellverandorna sökte män och kvinnor svalka genom iskylda
drycker. Men i tvättinrättningen var luften fräsande
het från ångpannan och från den stora ugnen med alla
strykjärnen. Svetten rann, men ingen hade tid att
tänka på sådant — två hundra skjortor lågo i högar
och väntade på att bli strukna.
Martins hela medvetande var koncentrerat på
arbetet, och det fanns intet rum i hans hjärna för
universum och dess mäktiga problem. Alla gångar
voro som tillspärrade. Hans själ var som ett trångt
rum, ett slags styrhytt, varifrån det gick ut två armar
och tio fingrar som snabbt läto de ångande heta
strykjärnen glida över skjortveck, skjortärmar och
skjortbålar — timme efter timme, ty de svala gästerna på
verandorna behövde rent linne.
Svetten lackade om Martin. Han drack oerhörda
mängder vatten, men så stark var hettan att vattnet
rann genom hans inälvor och ut genom porerna. Hans
tankar tycktes följa med, han kom inte längre ihåg
Ruth, icke ens att hon fanns till. Endast vid
frukosten på morgonen eller när han gick till sängs om
184
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 16:29:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/martineden/0188.html
