Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adertonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunde. Han stod i flera minuter och såg ut genom
fönstret på solskenet och träden.
»Titta!» ropade han. »Och allt det där är mitt
snart. Jag kan lägga mig under träden och sova i
tusen år, om jag vill. Å, kom Martin, så ge vi oss av
med detsamma. Vad ska det tjäna till att vänta?
Där ute ligger landet ’Göra-ingenting’, jag har biljett
dit, och den här gången är det ingen returbiljett, du.»
När Joe några minuter senare, då han skulle kasta
de orena kläderna i såpluten, fick syn på en av
hotellägarens skjortor som han kände igen på märket, tog
han den, skakade den med triumferande min, kastade
den på golvet och stampade på den.
»Jag önskade du vore i den nu, din tjockhuvade
holländare!» skrek han. »Inne i den, alldeles där jag
har klackarna nu. Här har du den och här har du
den och den med, din fan! Håll i mig någon, säger
jag, annars trampar jag ihjäl honom!»
Martin bara skrattade.
På tisdagskvällen kommo de nya männen, och resten
av veckan användes att göra dem förtrogna med
arbetet. Joe satte sig och förklarade sitt system, men
han arbetade inte mer.
»Inte ett tag», förklarade han. »De kan ge mig
sparken, om de vill, men jag tar inte i en klädtrasa
mer, tack så mycket för mig. Nu ska det bli
godsvagnar och gröna träd. Knoga på, ni slavar! Det
är rätt! Slava och svettas! Och när ni ä’ döda,
kommer ni att ruttna alldeles som jag, vad gör det då
hur man lever. Kan ni svara på det?»
På lördagen lyfte de sin avlöning och skulle skiljas.
»Det tjänar förstås ingenting till att be dig ge tusan
195
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
