Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TJUGUFÖRSTA KAPITLET.
Det var en vacker höstdag, varm och stilla, med en
aning om årstidens växling, en kalifornisk
indiansommardag med sol i rök och en aning om bris som icke
förmådde störa luftens slummer. Spindelvävslika,
pur-purfärgade moln vilade mellan höjderna. San
Francisco låg som en stor rökfläck på sina kullar. Viken
som sköt in liknade smält metall, vari fartygen lågo
orörliga eller drevo med det slöa tidvattnet. Långt
borta vid horisonten vältrade molnen upp sig i
massor, som gledo in över land och gåvo en första kylig
varning att vintern var i antågande.
Ty sommaren var i alla fall slut, fast den ännu dröjde
kvar bland höjderna, stilla döende i det lugna
medvetandet att ha levat väl. Och Martin och Ruth sutto
bredvid varandra på sin älsklingskulle med huvudena
lutade över samma bok, medan han läste högt
kär-lekssonetter av den kvinna, som hade älskat
Browning så som få män blivit älskade.
Men läsningen gick trögt. Förtrollningen av den
döende skönheten omkring dem var för stark.
Martin kände sig vek till sinnes, och då och då kom det
som en varm fläkt till honom. Hans huvud var
mycket nära hennes, och när aningen om en bris satte
hennes hår i sakta rörelse så att det snuddade vid hans
kind, liksom summo sidorna för hans ögon.
212
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 16:29:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/martineden/0216.html
