Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TJUGUFJÄRDE KAPITLET.
Veckorna gingo. Martins pengar började ta slut,
och ännu tycktes det vara långt till redaktörernas.
Alla hans bästa manuskript hade kommit tillbaka och
skickats ut igen, och hans tillfällighetsarbeten tycktes
inte mycket begärligare. Det fanns inte längre så stora
förråd i hans lilla kök och inte så omväxlande heller.
Ris och torkade aprikoser utgjorde hans matsedel tre
gånger om dagen i en veckas tid och sedan var det slut.
Då måste han lita till krediten. Den portugisiske
kryddkrämaren som alltid fått kontant betalt sade
stopp, när Martins räkning nått den svindlande
summan av tre dollars och åttiofem cents.
»För se ni», sade mannen, »ni göra inget arbete, jag
förlora mina penga.»
Och Martin kunde ingenting svara. Det fanns ingen
möjlighet till förklaring. Det var naturligtvis inte
affärsmässigt att lämna kredit åt en frisk och stark
arbetare som var för lat att göra någonting.
»Ni skaffa er arbete och ni vilja få mycke´ mat från
mig», försäkrade kryddkrämaren. »Inget arbete, ingen
mat ... så det vara affär.» Och för att visa att det
verkligen var en affärsprincip och icke någon
personlig motvilja, tilläde han: »Ni ta ett sup hos mig —goda
vänner lika bra ändå.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 16:29:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/martineden/0238.html
