Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
karl, kan ni gifta er med honom och få det riktigt
lugnt.»
Och sedan Martin avgivit alla dessa storartade
löften, tog han sin enda snygga kostym och gick till
pantlånarn med den. Det måste ske, fastän han
sedan inte kunde gå hem till Ruth.
Han arbetade och arbetade, nästan hopplös. Det
såg ut som om han förlorat sin andra batalj och skulle
bli tvungen att skaffa sig något kroppsarbete. Då
skulle han kunna göra alla till lags — kryddkrämam,
sin syster, Ruth och även Maria, som han var skyldig
en månads hyra. Han var två månader efter på sin
skrivmaskin och man ville ha betalt genast, annars
måste han lämna tillbaka maskinen. I sin förtvivlan,
färdig att ge sig på nåd och onåd, sökte han sig in
vid j ärnvägsposten och till sin överraskning kom han
först i tävlingen, men när han kunde få börja
tjänstgöra — ja det visste ingen.
Just samtidigt med att han såg varje utväg stängd
blev det något fel med redaktörsautomaten. Någon
kugg måste ha brustit, ty en morgon kom
brevbäraren och lämnade honom ett mycket tunt kuvert.
Martin kastade en blick på övre vänstra hörnet. Där
stod Transcontinental Monthly. Han fick riktig
hjärtklappning och han darrade på benen, vacklade
ut i sitt rum, satte sig på sängen med kuvertet
fortfarande oöppnat, och i det ögonblicket förstod han
att människor kunde falla ned döda vid någon riktigt
god nyhet.
Naturligtvis var detta goda nyheter. Det var inte
något manuskript i kuvertet, det måste således ha blivit
antaget. Han visste vad det var för historia. Den
247
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
