Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nej, då säger jag ännu en gång», fortfor Martin,
»professor Caldwell, lian är av annat slag. Han är en
man i varje tum och i varje atom.»
Ruths ansikte sken upp.
»Berätta mig någonting om honom», bad hon. »Inte
vad som är stort och lysande hos honom, det känner
jag till, utan just det du finner vara motsatsen. Jag
är så nyfiken.»
»Kanske jag sätter mig själv i klämman», log Martin.
»Kan inte du börja? Eller kanske du inte finner
någonting annat hos honom än det allra bästa.»
»Jag har åhört två av hans föreläsningskurser och.
har känt honom i två år; det är därför jag skulle vilja
höra ditt första intryck av honom.»
»Dåliga intryck, menar du? Nå, här har du det.
Han är allt det utmärkta du tänker om honom, jag
tror det, åtminstone är han det mest intelligenta
spe-cimen av man jag hittills träffat. Men han är en man
som går tryckt av en hemlig blygsel. Nej, nej»,
utropade han, »jag menar ingenting tarvligt. Vad jag
menar är att han förefaller mig vara en man som har
gått till botten med tingen och blivit så rädd för vad
han sett, att han försöker inbilla sig att han aldrig sett
det. Eller kanske snarare, han är mannen som funnit
den hemliga vägen till templet, men som aldrig följt
den. Han har kanske sett en skymt av templet och
efteråt försökt intala sig om att det endast var en
trädens och lövens synvilla.»
»Så har jag inte fattat honom», sade hon.
»Förresten förstår jag inte riktigt vad du menar.»
»Nå, det är ju också bara en obestämd känsla från
min sida», sade Martin, »och jag medger att jag kanske
276
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
