Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
du anser förstås att jag är en stackare och en skam
för familjen.»
»Jag tror det vore mycket bättre om du skaffade dig
ordentligt arbete», sade hon, och han såg att hon
menade allvar. »Hermann säger ...»
»Vi ge tusan i Hermann», utbrast han godmodigt.
»Säg mig hellre när ni tänka gifta er och försök att få
veta, om Hermann värdigas tillåta dig ta emot en
bröllopspresent från mig.»
Han satt och tänkte på systerns besök, sedan hon
gått, och brast ett par gånger ut i skratt, som blev
bittert, när han såg sin syster och hennes fästman,
alla medlemmar av sin egen klass och av Ruths passa
in sina trånga små liv i trånga små former — boskap
som flockade sig tillsammans och togo varandras
meningar till rättesnöre för sina handlingar, som aldrig
blevo några personligheter, därför att alltid barnsliga
hänsyn måste tagas. Han kallade fram dem för sig i
en lång procession: Bernard Higginbotham arm i
arm med mr Butler, Hermann von Schmidt i broderlig
förening med Charley Hapgood, och en och en och
parvis fingo de sin dom och tillätos passera vidare. Han
frågade förgäves: Var äro de stora andarna, de stora
männen och kvinnorna! Han fann dem inte i den
flock han kallat till sin lilla trånga kammare. Han
kände en vämjelse för dem sådan som Circe måste ha
känt för sina svin. När han skickat bort dem till
sista man och trodde sig själv ensam, steg en
senkommen över tröskeln, oväntad och okallad. Martin
betraktade honom och såg svångremnien och stortröjan
och de svängande axlarna hos den unge sjåare som en
gång hade varit han.
295
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
