Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon letade i sin väska och tryckte ett
femdollars-mynt i hans hand. »Jag tror jag glömde bort din
sista födelsedag», mumlade hon lamt.
Instinktivt kramade Martin guldmyntet i handen,
men samtidigt hade han en känsla av att han inte
borde behålla det. Detta lilla guldstycke betydde
dock för honom mat, liv, ljus i kropp och själ, kraft
att fortsätta med arbetet och — vem visste? — kanske
att skriva någonting som kunde inbringa honom
många sådana giddstycken. Ja, vem kunde veta?
Och han kunde också skicka ut en del nya saker, som
han skrivit på sista tiden. Den tanken kom som en
kraftig bundsförvant till hungern, och han stoppade
guldmyntet i fickan.
»Du skall få igen det, Gertrude, hundrafalt», nästan
snyftade han fram ur en strupe som snördes samman,
och hans ögon blevo fuktiga.
»Kom ihåg mina ord!» utropade han sedan.
»Innan året gått till ända, skall jag lägga hundra sådana
här små gulingar i handen på dig. Jag ber dig inte
tro mig. Du har bara att vänta och se.»
Nej, hon trodde honom visst inte. Hon sade: »Jag
vet att du är hungrig. Det syns på dig. Kom hem
och ät hos oss någon gång. Jag skall skicka ett av
barnen till dig och säga till när Bernhard inte är hemma.
Och så, Martin ...»
Han väntade, fastän han i sitt hjärta visste vad hon
ämnade säga, så synlig var hennes tankeprocess för
honom.
»Tycker du inte det är på tiden att du skaffar dig
något arbete?»
»Du tror då inte att jag skall lyckas?»
310
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
