Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brissenden reste sig till hälften ur stolen liksom i
avsikt att gå in i den bredvid liggande restauranten.
Martins händer voro knutna och hans tinningar
bultade.
»Jag skulle kunna slå er», sade han.
»Vad skulle det tjäna till?» blev Brissendens svar.
»Nej, det har ni rätt i.» — Martin brast ut i skratt.
»Jag tillstår att jag bar mig dumt åt, Brissenden.
Att jag är hungrig och att ni ser det äro endast vanliga
företeelser, och det ligger ingen skam i det.»
»Men ni blev ond.»
»Ja, ett ögonblick. Gamla vanan, ser ni, sedan jag
var pojke. Ännu hänger det i med gamla vanor. De
äro skeletten i mitt klädskåp.»
»Ni får stänga igen dörren om dem nu.»
»Det har jag redan gjort.»
»Verkligen?»
»Säkert.»
»Låt oss då få någonting att äta.»
»Låt mig betala det här», sade Martin och tog upp
sina sista slantar. Men Brissenden förekom honom,
och med en grimas stoppade Martin ner sina pengar
igen, medan Brissendens hand för ett ögonblick
vänligt lades på hans axel.
317
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
