Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag kan inte.»
Tårar av missräkning och förebråelse glittrade i
hennes ögon, men hon sade ingenting.
»Nästa jul äter du middag med mig hos Delmonicos»,
sade han. »Eller i London, Paris eller var du vill.
Jag vet det.»
»Jag såg härom dagen i tidningarna», sade hon tvärt,
»att det hade varit flera utnämningar vid den lokala
järnvägsposten. Du stod ju först i tur?»
Han var tvungen att erkänna att han hade fått
kallelse, men att han hade avböjt. »Jag var så säker på
mig själv», sade han förklarande. »Inom ett år
kommer jag att förtjäna mera pengar än ett dussin
post-tänstemän. Vänta, så får du väl se.»
»Å!» var allt hon sade, när han slutade. Hon reste
sig och satte på sig handskarna. »Jag måste gå,
Martin, Arthur väntar på mig.»
Han tog henne i sina armar och kysste henne, men
hon drog sig nästan undan, och hennes läppar mötte
hans utan värme.
Hon var ond på honom ... ja det var hon, sade han
sig själv, när han kom tillbaka efter att ha följt henne
ned. Men varför? Det var ju otur att Maria hade
behövt hans pengar, inte kunde någon rå för det, och
han hade inte en tanke på att han kunde ha handlat
annorlunda än han gjort. Nåja, det hade kanske inte
varit så rätt av honom att inte ta en plats i järn
vägsposten. Och så hade hon inte tyckt om »Wiki-Wiki».
På eftermiddagen kom brevbäraren. Bland de tjocka
konvoluten fanns ett tunt brev från The New-York
Outview.
Han dröjde med att öppna det. Hos den tidskriften
336
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
