Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gjorde värre än så. Han svärtade ned namnet på en
stor man som är död. Å, de kreaturen!»
Hans ansikte formligen lågade, och Ruth greps av
en häftig förskräckelse. Aldrig hade hon sett honom
så utom sig, och för henne var alltsammans ofattligt.
Och ändå . . . genom förskräckelsen spunno sig dessa
trolska trådar som alltid dragit och ännu drogo henne
till honom — detta som tvungit henne att luta sig
intill honom och den där gången lägga händerna över
hans nacke. Hon kände sig sårad, ja uppriven av
vad som händt, och ändå låg hon skälvande i hans
armar, medan han fortfor att mumla: »Sådana krea-
tur, sådana kreatur!»
Hon låg fortfarande kvar, när han sade: »Jag
skall inte mera besvära vid ert bord, min älskade.
De tycka inte om mig och det är orätt av mig att tränga
mig på dem. För övrigt äro de mig lika motbjudande.
Och tänk ... jag som en gång i min oskuld drömde
att dessa som sutto i höga ställningar, som levde i fina
hus, som fått uppfostran och hade bankräkningar,
voro någonting att se upp till!»
366
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
