Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som Brissenden brukat föredraga. Maria stod
utanför dörren och lyssnade, ängslig vid ljudet av hans
entoniga, klanglösa röst. Orden hade egentligen ingen
betydelse för henne, bara att han sade ut dem. »Jag
är färdig» var omkvädet i dikten.
»Jag är färdig —
Du rnin luta, det är slut . . .
Sång och toner — allt är över!
Luftig skugga snart mig söver
Ljuvligt ibland purpurklöver.
Jag är färdig —
Du min luta, det är slut.
En gång som en trast om våren
Slog jag gladt min drill i snåren —
Nu jag drillat ut.
Jag är trött . . . min sång, den unga,
Kylts av höstens dimmor tunga,
Ej en ton jag mer kan sjunga!
Jag är färdig —
Du min luta, det är slut!»
Maria kunde inte härda ut längre. Hon skyndade
till spisen, fyllde en skål med soppa och lade i den så
mycket kött hon kunde fiska upp med sleven ur
pannan. Martin satte sig upp och började äta, och
mellan skedarna försäkrade han Maria att han inte talat i
sömnen och att han inte hade feber.
När Maria gått ut, satt Martin kvar i sängen och
såg sig omkring med glanslösa ögon som ingenting
uppfattade, tills han såg det halvt uppslitna omslaget
kring en tidskrift som kommit med morgonposten
och ännu låg oöppnadt. Det måste vara The Parthenons
augustihäfte, tänkte han, och det måste innehålla
»Dagsländor». Om bara Brissenden varit här!
387
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
