Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kände revet låg Paparas ljuvliga land med hövdingens
halmhydda vid flodmynningen. Det var på aftonen
och Moti kom just hem från fisket. Han väntade på
en hög bränning för att glida över revet. Så såg han
sig själv sittande i fören på kanoten, som han ofta
suttit med en paddelåra i handen och väntande på ett
ord av Moti för att som en galning dyka ned i vattnet
med åran, när de höga bränningens turkosfärgade vägg
reste sig bakom dem. I nästa ögonblick var han inte
längre åskådare, utan satt själv i kanoten, Moti skrek
och ropade och de arbetade båda hårdt med
paddel-årorna, rusande utför turkossvalget. Vattnet
visslade som från en öppnad ångkran, luften var fylld av
skumpärlor, det sjöd och dånade — och så flöt kanoten
in i lagunens lugna vatten. Moti skrattade och skakade
saltvattnet ur ögonen, och tillsammans paddlade de
mot den korallinhägnade stranden, där Tatis hydda
skymtade mellan kokospalmerna i den dalande solens
guld.
Synen svann bort, och omkring sig såg han på
nytt sitt tarvliga rum. Förgäves sökte han kalla
tillbaka Tahiti. Han visste att där sjöng det bland
träden och flickorna dansade i månskenet, men han
kunde inte se dem. Han såg endast det nedfläckade
skrivbordet, den tomma platsen där skrivmaskinen stått,
de smutsiga fönsterrutorna. Han slöt ögonen med en
stönande snyftning och somnade.
389
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
