Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gång. Jimmy sparkade ner den siste som försökte klättra
upp, varpå han hoppade av själv för att fortsätta
bataljen vid sina vänners sida — de hade förut tumlat av
en och en. Vagnen fortsatte sin väg, och de förbluffade
passagerarne hade ingen aning om att den unge mannen
och den vackra unga arbeterskan som lugnt stodo i sitt
hörn på plattformen därute, hade varit orsaken till
slagsmålet.
Martin hade haft roligt åt slagsmålet och gamla
dagars stridslust grep honom för ett ögonblick. Men
den dog snart bort och efterträddes av djup
nedslagenhet. Han kände sig så gammal — århundraden äldre
än dessa sin ungdoms sorglösa kamrater. Deras liv
som en gång också varit hans syntes honom nu
motbjudande. Han hade blivit en främling för det. Det
syntes honom rått, hade en smak ungefär som det
billiga öl han druckit om kvällen. Det låg många
tusen böcker mellan dem och honom; han hade
frivilligt gått i landsflykt, och så länge hade han vandrat
omkring i kunskapens vidsträckta rike, att han inte
längre hittade hem. Men å andra sidan var han dock
människa och hans behov av sällskap, vänskap, var
icke tillfredsställt. Han hade inte funnit något nytt
hem. Hans kamrater kunde inte förstå honom, lika
litet som hans egen släkt, borgarsamhället och den
flicka som satt bredvid honom. Det låg en viss
bitterhet i hans tryckta stämning.
»Gör upp med honom», rådde han Lizzie, då de
stodo utanför porten till det hus, där hon bodde. Han
syftade på den unge man vars plats han erövrat i
dag.
»Jag kan inte — numera», sade hon.
407
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
