Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligt skäl — det var väl hennes nervositet. Han tog
därför hennes arm på nytt och började gå vid hennes
sida. Plötsligt såg han en man i lång överrock skynda
in i en port. Han kastade en blick dit in, när de
gingo förbi, och han kände trots den uppvikta kragen
alldeles bestämt igen Ruths bror Norman.
Under promenaden talade de mycket litet med
varandra. Hon var som lamslagen, han apatisk. Han
nämnde att han tänkte resa bort, nedåt Söderhavet,
och hon bad om förlåtelse för att hon kommit till
honom. Det var allt. Skilsmässan vid porten var helt
och hållet konventionell. De togo varandra i hand,
sade godafton, och han lyfte på hatten. Dörren föll
igen bakom henne, han tände en cigarrett och vände
tillbaka till sitt hotell. När han kom till porten, där
Norman gömt sig, stannade han och såg in.
»Hon ljög», sade han högt. »Hon försökte få mig
att tro att hon vågat någonting stort för min skull,
och hela tiden visste hon att hennes bror stod nedanför
och väntade på henne.» Han brast i skratt. »När
jag var fattig, dugde jag inte till sällskap åt hans
syster men nu, när jag har bankkonto, för han henne till
mig.»
När han vände sig för att gå vidare, gick han förbi
en stackare som bakom hans rygg bad om en slant.
»Hör nu herrn, vill herrn ge mej en slant till nattlogi»,
voro orden.
Men det var rösten som kom Martin att vända sig
om. I nästa ögonblick hade han tagit Joe i handen.
»Kommer du ihåg, när vi hade det jäkligt tillsammans
vid Hot Springs?» sade Joe. »Sa’ jag inte att vi skulle
träffas igen? Jag kände det, och här ä’ vi nu.»
445
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
