Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han hade ögonen öppna, och han såg de spöklika,
fos-forescerande strimmorna efter de stora fiskarna. Där
han simmade, hoppades han att de inte skulle stöta
emot honom, det skulle kunna ta bort hans
viljestyrka. Men de rörde icke vid honom, och han hade
tid att känna sig tacksam för denna livets sista
välgärning.
Nedåt. . . nedåt sam han. Han visste att han nu
var mycket djupt nere. Tryckningen på hans
örhinnor vållade honom smärtor och det susade i hans
huvud. Hans uthållighet började slappas, men han
tvang sina armar och ben att driva honom allt djupare,
tills luften rusade ur hans lungor som i en explosion.
Bubblorna porlade som små ballonger mot hans
kinder och ögon på sin flykt uppåt. Så kom
kvävningen med sin pina. Det var ändå inte döden, var
den tanke som skälvde genom hans slocknande
medvetande. Döden gjorde inte ondt. Det var livet, livets
stickande smärta, denna förfärliga, kvävande känsla;
den var det sista slag livet kunde ge honom.
Hans trotsiga händer och fötter började göra
krampaktiga men svaga rörelser. Han hade gäckat både
dem och den vilja att leva som kom dem att spjärna
emot. Nu var han för djupt nere, aldrig skulle de
kunna föra honom upp till ytan mera. Han tyckte
sig långsamt glida genom en sjö av drömvisioner.
Färger och ljusstrålar omgåvo honom, badade honom
och trängde genom honom. Vad var det? Det föreföll
honom som en fyrbåk. Men den fanns inom hans egen
hjärna — ett flammande, starkt och vitt ljus. Det
flammade allt hastigare och hastigare. Där kom ett
långt dån av underliga ljud, och han tyckte att han
459
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
