Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Jord och blomma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fr
pade ofta träskorna, så att halmen spriddes för
vinden.
—
Så . . .
ja . . . mina . . . små .. .! gnällde
han bevekande och sökte att klia dem med
påken. —
Så ...
ja ... mina . . . små...!
Lindarna susade, och vällingklockans sta-
pel sträckte sin skugga ända bort till kubben
och ödesringen. Dufvorna kretsade, och det
var, som hade deras skuggor blifvit till lif och
skräck i den gråe mannens ögon. Trött och
dignande grep han efter stenen igen — —
Då ringde vällingklockan, gällt och skräl-
lande öfver gården, och han reste sig hastigt.
Den knutna handen öppnades sakta, men fort-
farande larfvade han rundt om, rundt om, tas-
sande, smygande, ty träskorna hade han tappat.
Vällingklockan ringde — — —
Alla bleka ansikten trycktes in mot rutor
och galler, och borta vid lagårdslängan slogos
grindarna upp, kreaturen kommo hem från sko-
gen
—
tidigt i dag —
och drefvos in, främst
Gullhorn, som haltade något efter ormbettet
för några dagar sedan. Gårdvaren rusade ur
sin koja, och dufvorna, som skrämda flugit upp,
gingo nu och kuttrade på planen.
—
Mårten, du! —
ropade en man borta
vid stapeln.
!>
i
|
22
SI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
