Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Jord och blomma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han raglade ut, föll omkull men vat uppe
igen, trängde sig genom folkhopen och vände
flera gånger för att se, om barnen följde. Ju
mörkare och ensligare vägen blef, desto mera
raglade han, föll stundom och kröp och nådde
slutligen ett hus, som hade lykta öfver träd-
gårdsgrinden och kaprifolium kring en
fallfärdig
veranda. Där inne hade han kvarter, och
värdinnan, en skrikig megära, som
själf passade
upp för vagnar och resenärer, förde honom upp
för trapporna och ville taga påsen och bära.
Men han sparkade och skrek:
—
Släpp du, käring! Tror du inte jag kan
klättra ensam i trappan, en jockey, som springer
upp på hästen med sulky i händerna! Hva ba ?
Irmelin och Mårten stannade tveksamt ute
på verandan.
—
Jag vet inte, men
jag vill inte vara
här mera! —
hviskade Irmelin upprörd och
frysande. —
Jag hatar, hatar — — —
Hon brast i gråt, och Mårten ryckte förläget
i en kaprifoliumslinga, visste inte, hur han
skulle trösta.
fortfor hon mellan
—
Mor är död,
snyftningarna. —
Far var inte snäll mot henne,
och hon var inte vid cirkus, men hon tyckte
så bra om far. Jag vill inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
