Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Gullkronan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
i
som bara stirrade på honom, men de hunno inte
släcka ljusen i flaskorna, förr än trappan knarrade.
—
Är inte Hulda däri
De flydde nu
genom många små rum och
kamrar, och Irmelin stängde alla dörrar efter
sig och förde kamraten till ett vindsfönster, som
hon sakta öppnade. Så föll hon samman i gråt.
Han sökte lugna på sitt tafatta, pojkaktiga
sätt, drog i hennes hår, stack fingrarna in i
öronen på henne, för att hon skulle höra, hur
det åskade. Men hon bara grät, och då kom
han att tänka på träden, som susade i skymningen
ute. Det trampade och gick i hela huset, så
blef det mummel och sorl. Han hörde bara
träden susa.
Han tog fram harmonikan och började att
spela, i stora andedrag, så, som han spelat i
kväll vid ödesringen. Han spelade om trollen
och skuggorna och hvita blommor, som växa
där dyn är djup. Han spelade om allt det
underliga och sönderbrutna som vräkts upp under
takåsen därhemma, spelade om lindarna och
skogen långt borta. Läpparna brände, men det
märkte han knappast. Han knäppte sina händer
kring harmonikan, tryckte den fastare till munnen
och spelade och drömde, att också han hade
gullkrona —- — —
59
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
